Plötsligt händer det. Jag har sagt upp mig. I februari drar jag till Thailand och arbetar som volontär.

Borde ligga i sängen. Ska upp innan sex imorn för faziken. Sitter och varvar lycka med ångest och vet inte riktigt vart i livet jag är på väg. Börjar bli frustrerad. Förhoppningsvis tar jag snart ett beslut som vänder uppochner på min tillvaro flera gånget om. Nåt måste hända. Förlåt att jag inte uppdaterar. Intresset har falnat. Lusten sviker. När jag känner så skiter jag i det totalt istället. Fick ett ryck och efter att ha lyssnat sönder mig på rock under en längre tid har jag nu gått tillbaka till gamla trogna tårfällarhits som min käre gud i himlen håkan har avlat fram ur sitt hjärta. Ett hjärta som får våra andras hjärtan att nånstans känna lite hopp och lite glädje. Underbara läppar har han som konstruerar dessa vackra ord. Nog om håkan och mer om mig. Jag är trött. Yes. Eller egentligen inte. Men som sagt. Tidig uppstigning kräver tidig sänggång. Eller ska man kanske vara lite rebellisk? Ett telefonsamtal hoppas jag på, ska förändra min lilla egna misär. Cross your fingers. Imorn är det Lisa date. Yappyapp. Nej men nu flyger mina fingrar. Det är säkert för att jag inte vill sova. Men pallar inte vara odjup och diskutera dagen, pallar inte vara djup och diskutera livet. Limbo. Ja det är vad jag är i. Där befinner jag mig. Limbo. Där kan man ju inte stanna. Sooooo should I stay or should I go? Ja för er så är detta nog rena rama labyrintgåtan men för mig lättar orden mitt hjärta och kanske, kanske kan jag somna denna kväll utan tusen tankar av oro och hopp. Kom atombomb och slå ner i mitt helvete för fan. Snälla kom. Jag vill inte bli som dom. Liv. Gud vet att jag måste leva mitt. Sleep tight lovers.

!

Hej på er. Förlåt att jag är så dålig på att uppdatera. Jag är en sugig bloggare. Idag har jag jobbat, som vanligt. HAr julklappspanik. inte införskaffat en enda och har ingen aning om vad jag ska köpa heller. det är den andra saken jag är dåligt på är julklappar. nu ska jag fortsätta kollar på ladies på östermalm

Igår blev det en öl på dovas. idag jobb mellan sju och sjutton. sitter och kollar på debatt om extremister inom islam. vet inte om jag blir så mycket klokare. världen är twisted.

... heter Venus. Alla som känner mig vet att vi två är som korv med bröd, sommar och sol, regn och moln. You can´t have one without the other. Typ. Få två till priset av en. Det är liksom bara så det är. Hon är söt och snäll och allt sånt där men det vet ju alla redan. Sen gillar hon negerdunk och house, (ehhhhhhh???) haha. Hon älskar att festa (!). Gillar kaniner och att plugga matte. Haha. Hon är den som jag delar allt med. Skratt och tårar. Lycka och sorg. Det var hon som tröstade mig när jag mådde som värst och det är hon som alltid kan få mig att le och brista ut i asgarv. Med henne kan jag vara mig själv. Vi har vänt varandra utochin och tillbaka igen. Hon känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Vi lever totalt olika liv men ser till att få plats med den andra oavsett. Vi kan sitta tysta i timmar utan att det känns det minsta skumt. Vi kan avsluta varandras meningar. Se på varandra och förstå precis vad den andra tänker.

... det är äckligt! Idag blev det en dag på stan med min vän Lisa(fisa), haha. Vi handlade torrschampo, eller hon köpte åt mig, tack för att du tycker jag har fettigt hår. hehe. det blev en lång fika men sen var bruden tvungen att dra och ta hand om sina barn  på idrottsskolan. Så vad gjorde jag, jo jag drog till farsta. gick förbi salongen där jag i somras tog hål i lilla pluppen i örat. tänkte wtf och gick in och bad dem ta ett hål till. så mycket impuls blev det denna dag. nu ömmar det lite men när det läkt ihop sig ska jag sätta i en piercingring.

Min dag är inte över än men det får gå ändå. Vaknade upp med en människa jag tycker väldigt mycket om. Var på jobbet klockan sju. Fiskansvarig idag, gick dock åt helvete eftersom leveransen inte dök upp, trasiga bilar. Fuck it. Latmaskar. I alla fall. Jag hann inte ta hand om fisken innan jag slutade klockan ett så jag fick plocka ost stället. Går det med. Efter jobbet var det till att dra på sig träningskläderna och bege sig mot porten brevid, gymmet. En timme avverkades på dels crosstrainern, dels mattan med lite styrka. Tog ruschen till bussen och väl hemma har jag nu hunnit ducha, käka broccoli, kollat på "john, kate och åtta barn" eller vad det nu heter (sååå bra, he) och lekt lite med datorn. Nu ska jag dock sätta på mig ytterjackan och springa och möta josse. Det vankas oc och laxpaket. mmmmm. puss

Lycka. Beröring. Smärta. Osäkerhet. Ett plus ett. Kramar. Kyssar. Vänskap. Maktlöshet. Ensamhet. Tvåsamhet. Längtan. Hat. Obeskrivligt. Uppskattning. Bråk. Tårar. Skratt. Hjärta. Röd. Läppar. Händer. Tankar. Fina ord. Kärlek är allt. Det är vad vi lever för. Utan kärlek, då dör vi.

Idag har jag varit ledig. Sovit ut. Kollat på Victorias Secret Fashion show. Gymmat. Nu kollar jag på Fjorton suger, hehe och målar mina naglar.

Frukost: vaknade hos mamma så det blev knäckebröd och två ägg. Sen var jag tvungen att springa till tunnelbanan.

Jag har en pappa vid namn John. En mamma vid namn Helené. När de var 13 träffades dom för första gången. Pappa var tillsammans med mammas bästa vän. Det höll inte. Det gjorde mamma och pappa. Fram och tillbaka men ändå oskiljaktiga under hela tonårstiden. Giftigt men vackert. De båda är födda år 1969 och året de båda blev 22 fick de sitt första barn. Moi. Som de valde att döpa till Moa. Pappa ville att jag skulle heta Caroline. Mamma hade sista ordet, hon fick en Moa och ett par år senare även en Max. Vi tre var ett team och bodde tillsammans på Trångsunds höjder, Tornslingan. Lagom till min två-årsdag flyttade vi till Balettvägen där jag växt upp och idag ser som mitt hem. Idag är vi splittrade. Höstterminen i nian hände det overkliga som jag ändå visste väntade bakom hörnet. Mina älskade föräldrar gick skilda vägar. Idyllen gick i kras. Vi var en perfekt familj, utåt sett. Bakom stängda dörrar döljer sig alltid en massa skit. Separationen blev en befrielse från sömnlösa nätter och ångest men ändå ett skrämmande startskott för ett nytt liv. Ett liv jag aldrig kunnat placera mig själv i. Mina föräldrar skötte det bra. Det var ett smärtfritt uppbrott, om det nu finns sådana. År av lycka och år av känslor så hemska att de inte kan beskrivas med ord har följt och idag, fyra år senare börjar följderna av deras giftiga tonårsår visa sina spår men samtidigt för första gången kunna börja läka. Mamma är min ängel, pappa min hjälte. Jag vet att de alltid kommer att finnas där för mig. Oavsett vad. Trots att jag och mamma går varandra på nerverna om vi spenderar mer än an 48 timmar ihop och trots att pappa och jag har hetska diskussioner där dörrar smälls igen så älskar jag dem oerhört mycket. Tack mamma och pappa, för att ni är mina. Och ingen annans. Puss på er från er dotter som alltför sällan låter er veta hur mycket ni betyder för mig.

Mitt namn är Moa Nilsson. Elina och Stiernberg finns också med men det är inget jag lägger särskilt mycket vikt vid. Förutom att mina initialer bildar ordet M.E.N.S. Känn på den ni. Jag är nyss 19 år fyllda och tog våren 2010 studenten från Sjödalsgymnasiets Ekonomilinje. Nu fördriver jag tiden på Ica i Farsta där jag snart jobbat i tre år. Mitt första riktiga jobb som jag sa att jag aldrig skulle behålla efter gymnasiet. Det löftet blev en lögn. Jobbar och sliter mest hela tiden och kärleken jag känner för det är inget mindre än bitterljuv. Jag trivs men vill samtidigt inget hellre än därifrån. Är en Stockholmsbrud by heart, född och uppvuxen i utkanten och bor för tillfället i Trångsund samt även i Aspudden ibland. Har en familj på mig plus tre personer som ni kommer få höra mer om senare. Har väl alltid haft läshuvud och varit lite av en pluggis. Samtidigt har jag älskat att ha så kul som bara jag kan ha på mina egna små vis. Foto och att skriva har länge legat mig varmt om hjärtat och lärare sedan lågstadiet har uppmuntrat mig till att satsa. När jag vågar det, då tänker jag nå stjärnorna. Är rätt bekväm och därav rätt feg, något som jag insett denna höst och som även kan sätta käppar i hjulen för min framtid. Den dagen den sorgen, jag jobbar på det. Jag har just nu en identitetskris och vet inte riktigt vem jag är. Huvudet snurrar och gör mig galen mest hela tiden. Mitt rum är ofta kaos och jag hatar för det mesta att städa. Ibland ser jag det dock som kanonterapi och gör det med glädje. Har haft svårt att tycka om mig själv i alla år, något som tog ut sin rätt redan när jag var i 12:årsåldern. Jobbiga tankar och destruktivt beteende har följt mig sen dess men jag har sedan ett tag tillbaka ändrat min livssyn en aning därav en mer avslappnad relation till mig själv. Om ni vill veta mer om mig så föreslår jag att ni tittar in med jämna mellanrum.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Mina föräldrar
Dag 03 – Det här åt jag i dag
Dag 04 – Vad är kärlek?
Dag 05 – Min dag
Dag 06 – Min bästa vän
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – Min tro
Dag 09 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 10 – Mina syskon
Dag 11 – I min handväska
Dag 12 – Den här veckan
Dag 13 – Mina drömmar
Dag 14 – Min första kyss
Dag 15 – Mitt favoritminne
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – Ett annat ögonblick
Dag 18 – Det här upprör mig
Dag 19 – Det här får mig att må bättre
Dag 20 – Det här får mig att gråta
Dag 21 – En första
Dag 22 – Mina rädslor
Dag 23 – Det här saknar jag
Dag 24 – Ett sista ögonblick

Sitter uppburrad med mitt duntäcke i mamma soffa. Jag dricker julmust, äter clementiner och laddar ner applikationer till min wildfire. Efter julbordet idag blev det en liten shopppingtur på söder. Var ju tvungen att leva upp till gårkvällens champangebjudares tro om att jag var en riktig söderböna.