Årets första vinterdag. Känns som en evighet sen jag sist såg solen. Det kommer bli en lång, kall vinter, för att citera några utav mina kära favoriter. Fikade idag på caféet där jag spenderat många mysiga timmar under de senaste tre åren. Stod och trängdes likt en pingvin i den busskur som jag praktiskt tagit bott i under samma period. En tid som nu är över. Det känns så tomt. Inte för att jag vägrar gå vidare utan för jag vet inte vad jag fyllt det tomrummet med. Ingenting. Vakuum. Årets första vinterdag fick mig att inse att jag lever i ett vakuum.