Vi är inte sånna som i slutet får varandra
Rädd. Ångest. Allt jag ska göra. Det trycker över bröstet, fan. Kippar efter andan. Panik. Blöta kinder som inte vill att framtiden ska ta fart. Saknad. Jag är rädd. Samtidigt vill jag inget hellre än att kasta mig ut i ovissheten. Allt är konstigt. Samtidigt är allt så perfekt och normalt som det ska vara. Emotionellt skadad flicka. Tårar av glädje, tårar av sorg. Tårar av ångest och tårar av lycka. Upp och ner, ut och in. Tänk om allt tar slut. Nu.
Kommentarer
Trackback